Det är märkligt att det åskar den här årstiden och likaså i feb som det gjorde 1997. Pappa hade åkt in akut på sjukhuset. Vi var där något dygn och på kvällen den 1 feb gick jag ut på balkongen på, vilken våning det nu var..8-9:e kanske, för att ta lite frisk luft och samla tankarna. Då ser jag ett stjärnfall och önskar såklart av hela mitt hjärta att pappa ska bli bra och kunna åka med hem igen.

Det gjorde han inte, utan gick bort senare den kvällen. Efter en fin stund då de ”gjort iordning” honom (men utan hans älskade tofflor som vi satt på honom flera ggr under kvällen) och rummet med levande ljus åkte vi alla hem till oss. Minns inte hela situationen helt klart men har för mig vi satte på pappa tofflorna det sista vi gjorde innan vi lämnade honom.

Väl hemma, sörjande runt soffbordet så bryter åskovädret ut. 1 feb?? Pappa hade själv lite sjuk humor och kunde skämta om precis ALLT:) vi konstaterade kallt att nu var han förbannad ”där uppe” för att de tagit av hans tofflor IGEN! Så fick vi skratta lite också genom alla tårar. Glömmer det aldrig!

Kan fortfarande höra hans skratt och hans ”är fikat klart?” när han som vanligt bara stog där i dörröppningen. Fina papsen! Många år sedan du lämnade oss men går knappt en dag utan att du finns i tankarna. Idag pratar vi dock mest om dina tokigheter och roliga minnen även om vi saknar dig. Önskar att du skulle fått se dina fina barn och nu barnbarn växa upp <3 <3

Vi har haft ”turen” att vara med på många a-prov och fotograferat. Vi har haft ”turen” att ha både Birgitta Staflund-Wiberg, Anita Norrblom, Henrik Vilendal och Guy Bennett här som duktiga a-provsinstruktörer och självklart på vägen lärt oss massor. Alla har inte turen att träffa bra instruktörer men det viktigaste är ju trots allt att man gör det man tror på och suger åt sig russinen

Mer och mer börjar jag känna att b-proven verkligen är artificiella. Är det verkligen den avelsutvärdering vi eftersträvar? Man hör ju hur många uttrycker b-proven som ”en tävling”. Vem har sagt till dom att det är en tävling? Ska man tävla ska man nog vara på en lydnadsplan eller liknande där man kan träna inför olika övningar. Vem kan träna övningar inför ett A-prov eller riktig jakt där allt kan hända? Självklart kan man ställa till eventuella scenarion som ”kanske” kan hända på ett a-prov eller en jakt men där går det ju liksom inte att vara förutseende. Så himla mycket mer spännande tycker i alla fall jag. Som Birgitta sa efter RM för några år sedan ”Jaha…där åkte man ut, utan att hunden ens fått en fjäder i munnen”! Så kan det bli!
På ett a-prov gäller det såklart att ha lite tur med fåglarna och såklart att få de svåraste apporterna för att ha chans att vinna och få CACIT el. CK.

Jag tror faktiskt jag gillar den här typen av ”tävling” mycket mer än något annat, så länge den är etiskt riktig och framför allt de skadade fåglarna hämtas så fort det bara går.
På dagens a-prov finns ju alltid ”Picking-Up-hundar” så det känns bra. Ingen fågel behöver ligga kvar i markerna. Kommer i och med det på en händelse då Peter mfl. gick och tog jägarexamen. Där var en fd militant vegan! Han hade tänkt om och insett att det mest naturliga att äta/jaga faktiskt var vilt. Sedan hur lång tid har vi jagat för att få föda?
När blev detta onaturligt för vissa, kan man undra?

En annan sak med B-prov. För vems skull startar vi? När jag frågat och sagt till engelska instruktörer att ”min hund är kinkig på kallvilt” så får man alltid svaret: ”Hmm…whats the problem?”…”WHY does the dog need to take cold game?” och sen måste man förklara att hunden inte får starta på a-prov innan de tagit en etta i NKL på cold game. Att vi måste kvalificera oss till a-prov har de inga problem att förstå men att ta kalla/upptinade fåglar på ett fingerat prov kan de bara inte få in. Inte jag heller!
Jaha, tänker alla…Jill´s hund vill inte ta kallvilt och precis så är fallet och här är vi.
Inget fel på hunden faktiskt utan kanske ´”lite mycket” Engelska (ursprungliga) linjer!?!

Då undrar man som hundförare…NäHä…min hund kommer inte igenom NKL för han vill inte tar kallt/upptinat vilt. Ska jag omplacera, avliva, stoppa honom i garderoben eller satsa på något annat? Lätt val! Nu JÄVLAR! ;o) meeeeen hur fanken tar jag mig förbi den där satans NKL?

Det känns som jag stuckit ut hakan lite ikväll och förmodligen kommer få en massa skit men roligast vore om alla, oavsett intresse kunde diskutera. Oavsett, så länge leve a-proven där det är på riktigt och den egentliga och faktiska avelsutvärderingen borde äga rum.

Må väl och fridens liljor till er alla!
Jill (blanda inte in Peter för han sover sen 3 timmar tillbaka) ;o)

Mycket annat har vi dock hunnit idag. Tränat alla tre hundarna, varit till Strängnäs och miljötränat Teal lite så han skulle få känna på asfalt för första gången, testat av vilt, pysslat med Hälge, tvättat, klyft ved, kört med uppsamlaren och städat alla uthyrningshus.

Teal med kråka som han helt spontant plockar

och levererar som om han gjort detta i hela sitt liv

Gullig svart!

Den gule busen var duktig på kråka idag!

Nu återstår en dusch, kvällsprommis för hundarna och sedan gonatt!

I morgon kommer bästa vännerna Kristina, Åke och Tina. Vi ska drilla varandra inför helgens provstarter. Håll gärna en tumme för oss!

Nu finns ju i alla fall all anledning till att skriva lite då Hälge, en fin svart Nordsvensk flyttat hem till oss.

Hälge

Han kom i måndags efter en i hans liv (tror jag) längsta resa på 5,5 timme. Han var lugn och fin hela vägen men jag såg ett litet scenario framför mig en häst som skulle rusa av transporten och vara uppe i varv. Så var dock inte fallet Inte ett dugg stressad över resan och han fann sig snabbt tillrätta i sin nya box där han skulle spendera natten.

Hälge kommer när man ropar

Nu går han i sin nya hage på lösdrift tillsammans med grannens Stella 9 år och arrendatorns Kurre 3 år. De behöver såklart några dagar att anpassa sig med varandra men som det ser ut nu så kommer det funka bra. Hälge är urmysig. Väldigt social, kontaktsökande och snäll. Han blir 8 år i sommar och är professionellt inkörd. Förhoppningsvis kommer vi ha mycket glädje av honom bland annat med att få hjälp med timmer från skogen. Han har stått sedan i somras så han får en mjukstart här och chans att anpassa sig till sin nya miljö.
I morgon kommer Sofia och ska besiktiga honom. Känns inte som det ska vara några problem. Han har en otrolig spänst, ett härligt steg och jättevackert huvud. Längtar till att vi ska lufsa runt i skogen tillsammans

Hälge

Toppen också såklart att han är hundvan. I sitt gamla hem fanns bland annat en Gråhund som nog tyckte han levde upp till sitt namn Hälge eftersom hon försökte ställa honom ofta vilket Hälge inte brydde sig nämnvärt om. Hälge är döpt efter älgen Hälge då han som föl var helt grå och matte givetvis älgjägare Det här känns bra i magen och jag hoppas och tror att vi fått ännu en fyrbent vän på gården för många år framöver.

Hälge

Hälge