Sen sa de också att han är i oförskämt bra form för att vara snart 8 år. Hans ryggmuskler var så kraftiga så de hade nog aldrig sett det hos en labbe tidigare. De trodde helt klart det beror på all simning på jakterna och efter båt på somrarna. Blodproverna visade att han är kärnfrisk

Ja, nu är det ”bara” att fixa den här rehaben så noga det bara går så hoppas vi att han kan vara med och jaga i många år till framöver <3

Det är märkligt att det åskar den här årstiden och likaså i feb som det gjorde 1997. Pappa hade åkt in akut på sjukhuset. Vi var där något dygn och på kvällen den 1 feb gick jag ut på balkongen på, vilken våning det nu var..8-9:e kanske, för att ta lite frisk luft och samla tankarna. Då ser jag ett stjärnfall och önskar såklart av hela mitt hjärta att pappa ska bli bra och kunna åka med hem igen.

Det gjorde han inte, utan gick bort senare den kvällen. Efter en fin stund då de ”gjort iordning” honom (men utan hans älskade tofflor som vi satt på honom flera ggr under kvällen) och rummet med levande ljus åkte vi alla hem till oss. Minns inte hela situationen helt klart men har för mig vi satte på pappa tofflorna det sista vi gjorde innan vi lämnade honom.

Väl hemma, sörjande runt soffbordet så bryter åskovädret ut. 1 feb?? Pappa hade själv lite sjuk humor och kunde skämta om precis ALLT:) vi konstaterade kallt att nu var han förbannad ”där uppe” för att de tagit av hans tofflor IGEN! Så fick vi skratta lite också genom alla tårar. Glömmer det aldrig!

Kan fortfarande höra hans skratt och hans ”är fikat klart?” när han som vanligt bara stog där i dörröppningen. Fina papsen! Många år sedan du lämnade oss men går knappt en dag utan att du finns i tankarna. Idag pratar vi dock mest om dina tokigheter och roliga minnen även om vi saknar dig. Önskar att du skulle fått se dina fina barn och nu barnbarn växa upp <3 <3

Duktiga lilla Teal 6 månader

Varför ska man ha en hemsida när man aldrig skriver något där? Ja, den frågan ställde jag mig själv och eftersom man ändå har webhotell, domän etc så kan ju lika gärna försöka nyttja den Det var 3 år sedan jag skrev något sist!!! Skandal!
Det är väl lite så att man är ute så länge det är ljust nästan året om och när man väl kommer in så drar man mig för gå en trappa upp och starta igång datorn. Nu är ju Facebook mer aktuellt också.
Trots att man är ute så mycket och tycker man pysslar så fort det finns tid så känns det inte riktigt som man hinner med. Vi ska måla om huset, bygga farstukvist, göra om hundrummet, fixa klart i ladan, såga plank, fixa en köksträdgård och inte minst hinna träna hundarna och hästen osv osv. Den här årstiden går ju i stort sett all ledig tid till jakter och det är ju jättekul och mycket för just det vi har hundarna också.
De lever verkligen upp den här årstiden då de får göra det absolut bästa de vet och det de är avlade för. Jaha…kanske inte ska bli långrandig för det men ska i alla fall försöka ta mig tid och lust att skriva lite mer här. Nu väntar lunchkorv och pepparrotssås som min kära make lagat <3

Hermes Dec 2010

Astern blommar i trädgården

Ja, de är verkligen härliga alla tre på sitt eget sätt.
Benny har varit med på sin första fasanjakt. En liten trevlig jakt och det blev precis lagom för hundarna. Tack för att jag fick hänga med!
Bennys första fågel var vingad men det var inga problem alls. Fick alla fåglar i hand förutom två. De vingade var han väldigt noga med att hålla i tills jag bad honom släppa.
Lugn och fin hela jakten igenom och han passade till och med på att lägga sig och vila och spara lite energi medan det var fördrev men ändå full koll på skyttarna
Den mer rutinerade Cobber fick rycka in vid ett tillfälle och hjälpa Benny då han skulle ta en runner. Han var i hasorna på den men vågade liksom inte riktigt ta den och det har säkert med orutin att göra. Tur att duktiga Cobban var i närheten
Det känns som Benny tycker det här är ”lagom” kul
Fokuserad och uppmärksam till 100% men inte alls på tårna. Hoppas det kan hålla i sig och det är ju faktiskt upp till mig!

Idag har hundarna fått en skön promenad i höstsolen. Helt kravlös och bara springa som de ville, bada i alla diken de ville och bara vara lite hund.

Teal och Benny rejsar!

Cobber verkade njuta av att slippa både tratt och bandage men förnuftigt nog tog han det ganska lugnt. Nu är det lugnt med jakter ett tag så då ska väl ändå den där sporren hinna läka ordentligt.

Cobber badar i dikena men njuter sedan i solen

Kom igen så tar vi ett varv till

Problemen vi haft med avlämningar etc. kändes som bortblåsta och det värmer en mattes hjärta när hunden vill jobba med och för en. Idag kändes vi verkligen som ett team.
Benny har endast varit med på något eftersök och ett par jakter utan att ha fått någon fågel tidigare så detta ser jag som vår första ”riktiga” jakt.

Härlig utsikt från terassen där det bjöds på fika!

Han ska få vara med på en fasanjakt senare i år också och det ser vi fram emot.

Cobber har också skött sig bra men pga skador har han ju inte tränats de senaste 2 månaderna så lite olydig hade han varit vid några tillfällen. Finner vilt gör han hur som helst, även om det kanske inte alla ggr. var just den husse hade tänkt sig och att komma in tom GÅR ju bara inte. Tyvärr visade han sig ha vattensvans när vi kom hem men med en Rimadyl och Back On Track täcke inatt så ska det nog gå över snabbt.
Benny fick ett sticksår ovanpå tassen i första såten men det ser inte så djupt ut så det ska förhoppningsvis läka snabbt.
TÄNK vad dessa hundar ställer upp och jobbar för oss i eländig terräng och iskalla vatten. Det är ju faktiskt fantastiskt. De jobbar och sliter trots skador och hur trötta de än är mot dagens slut så ger de aldrig upp.

Alla vi som har såna här hundar är verkligen lyckligt lottade   
Tack alla inblandade för en härlig dag!

Många grattiskramar vill vi ge till Tina och Fokus som idag klarade sitt praktiska prov. Ni är så himla duktiga och vi är jätteglada för er skull!

Benny och Teal har fått träna däremot och båda sköter sig bra och är riktigt roliga att träna just nu.

Benny apporterar!

Duktiga lilla Teal 6 månader

Teal apporterar!

Jag hade turen att kunna vara med på Birgittas ”inför KKL kurs” med Benny då det fanns platser kvar och goaste Peter roddade med luncher och fika etc. Mycket lärorikt! Jag har en duktig hund så jag behöver jobba på min egen timing och att läsa Benny mycket bättre.
Vi har väl inte varit så samspelta på länge så det har väl sin förklaring men nu känns det RIKTIGT bra och RIKTIGT roligt. Nu jäklar

Teal är en liten gullplutt att träna. Han är redan strålande duktig på att dra ned näsan i backen och verkligen LETA på närsökssignalen. Han börjar förstå vad fot betyder, han sitter spontant kvar vid min sida om han får en markering så stadga behöver vi inte träna just i dagsläget. Kortare linjetag går också bra och så mycket mer än så tränar vi inte och det är alltid korta korta pass och vi har skojigt ihop. Han är ju bara en liten gullunge än så länge

Vi har haft ”turen” att vara med på många a-prov och fotograferat. Vi har haft ”turen” att ha både Birgitta Staflund-Wiberg, Anita Norrblom, Henrik Vilendal och Guy Bennett här som duktiga a-provsinstruktörer och självklart på vägen lärt oss massor. Alla har inte turen att träffa bra instruktörer men det viktigaste är ju trots allt att man gör det man tror på och suger åt sig russinen

Mer och mer börjar jag känna att b-proven verkligen är artificiella. Är det verkligen den avelsutvärdering vi eftersträvar? Man hör ju hur många uttrycker b-proven som ”en tävling”. Vem har sagt till dom att det är en tävling? Ska man tävla ska man nog vara på en lydnadsplan eller liknande där man kan träna inför olika övningar. Vem kan träna övningar inför ett A-prov eller riktig jakt där allt kan hända? Självklart kan man ställa till eventuella scenarion som ”kanske” kan hända på ett a-prov eller en jakt men där går det ju liksom inte att vara förutseende. Så himla mycket mer spännande tycker i alla fall jag. Som Birgitta sa efter RM för några år sedan ”Jaha…där åkte man ut, utan att hunden ens fått en fjäder i munnen”! Så kan det bli!
På ett a-prov gäller det såklart att ha lite tur med fåglarna och såklart att få de svåraste apporterna för att ha chans att vinna och få CACIT el. CK.

Jag tror faktiskt jag gillar den här typen av ”tävling” mycket mer än något annat, så länge den är etiskt riktig och framför allt de skadade fåglarna hämtas så fort det bara går.
På dagens a-prov finns ju alltid ”Picking-Up-hundar” så det känns bra. Ingen fågel behöver ligga kvar i markerna. Kommer i och med det på en händelse då Peter mfl. gick och tog jägarexamen. Där var en fd militant vegan! Han hade tänkt om och insett att det mest naturliga att äta/jaga faktiskt var vilt. Sedan hur lång tid har vi jagat för att få föda?
När blev detta onaturligt för vissa, kan man undra?

En annan sak med B-prov. För vems skull startar vi? När jag frågat och sagt till engelska instruktörer att ”min hund är kinkig på kallvilt” så får man alltid svaret: ”Hmm…whats the problem?”…”WHY does the dog need to take cold game?” och sen måste man förklara att hunden inte får starta på a-prov innan de tagit en etta i NKL på cold game. Att vi måste kvalificera oss till a-prov har de inga problem att förstå men att ta kalla/upptinade fåglar på ett fingerat prov kan de bara inte få in. Inte jag heller!
Jaha, tänker alla…Jill´s hund vill inte ta kallvilt och precis så är fallet och här är vi.
Inget fel på hunden faktiskt utan kanske ´”lite mycket” Engelska (ursprungliga) linjer!?!

Då undrar man som hundförare…NäHä…min hund kommer inte igenom NKL för han vill inte tar kallt/upptinat vilt. Ska jag omplacera, avliva, stoppa honom i garderoben eller satsa på något annat? Lätt val! Nu JÄVLAR! ;o) meeeeen hur fanken tar jag mig förbi den där satans NKL?

Det känns som jag stuckit ut hakan lite ikväll och förmodligen kommer få en massa skit men roligast vore om alla, oavsett intresse kunde diskutera. Oavsett, så länge leve a-proven där det är på riktigt och den egentliga och faktiska avelsutvärderingen borde äga rum.

Må väl och fridens liljor till er alla!
Jill (blanda inte in Peter för han sover sen 3 timmar tillbaka) ;o)

Teal apporterar

Många av er har ju också sett hur Benny i 180 knyck springer förbi mig med apporten och ibland till och med leker med den. Ovärderlig hjälp har jag fått av Guy Bennett och Henrik Vilendal. ”Hur svårt kan det va?”
Anita! Nu får du lova att utplåna begreppet ”Benny-snurren”

Benny apporterar

Guy har som vanligt varit så himla bra. Är det någon jag skulle vilja kalla guru så är det han. Allt känns så enkelt och allt ser så enkelt ut med de rätta metoderna. Svart eller vitt. I hundarnas värld finns inga gråzoner. Det är rätt eller fel som gäller. Inte rättvist mot hundarna att behöva gissa sig till vad vi kräver eller vill. Jag gillar verkligen tänket och uppenbarligen så fungerar det på 98% av hundarna. Korrigering vid fel och massor av beröm vid rätt. De lär sig de små ”kräken”

Vad gäller Benny så har jag ju kämpat i typ ett år (pinsamt men sant) för att få till avlämningarna. Ni som inte sett det skulle nog inte tro era ögon och kanske inte heller ni som HAR sett det
Nu kommer det vara KUL att träna hund igen för vi kommer slippa den eviga konflikten.

Guy är bara BÄST!

Grattis till fina priser på jaktprov alla Thorsvianer och bästa vännerna Kristina och Tina!
Gulliga gula