Den gula busen

skötte sig med den äran på dagens jakt och jag är så stolt och glad över honom.
Han var lugn, stadig och fokuserad. Han stannade på alla stopp, lät sig dirigeras och sökte bra där jag bad honom söka. Alla vilt fick jag i hand!!! På eftersöket var han dessutom jättenoga + att lilla gulle kom direkt på inkallning de tillfällen det behövdes.

Problemen vi haft med avlämningar etc. kändes som bortblåsta och det värmer en mattes hjärta när hunden vill jobba med och för en. Idag kändes vi verkligen som ett team.
Benny har endast varit med på något eftersök och ett par jakter utan att ha fått någon fågel tidigare så detta ser jag som vår första ”riktiga” jakt.

Härlig utsikt från terassen där det bjöds på fika!

Härlig utsikt från terassen där det bjöds på fika!

Han ska få vara med på en fasanjakt senare i år också och det ser vi fram emot.

Cobber har också skött sig bra men pga skador har han ju inte tränats de senaste 2 månaderna så lite olydig hade han varit vid några tillfällen. Finner vilt gör han hur som helst, även om det kanske inte alla ggr. var just den husse hade tänkt sig ;) och att komma in tom GÅR ju bara inte. Tyvärr visade han sig ha vattensvans när vi kom hem men med en Rimadyl och Back On Track täcke inatt så ska det nog gå över snabbt.
Benny fick ett sticksår ovanpå tassen i första såten men det ser inte så djupt ut så det ska förhoppningsvis läka snabbt.
TÄNK vad dessa hundar ställer upp och jobbar för oss i eländig terräng och iskalla vatten. Det är ju faktiskt fantastiskt. De jobbar och sliter trots skador och hur trötta de än är mot dagens slut så ger de aldrig upp.

Alla vi som har såna här hundar är verkligen lyckligt lottade   
Tack alla inblandade för en härlig dag!

Många grattiskramar vill vi ge till Tina och Fokus som idag klarade sitt praktiska prov. Ni är så himla duktiga och vi är jätteglada för er skull!

Posted in Allmänt, Grattis, Jakt, Roligt, Skvaller | Leave a comment

Cobber…

får fortfarande gå med bandage varvat med tratt. Nu har han varit konvalescent i en dryg månad och det märks att han börjar tröttna stackarn. Nu hoppas vi att såret vill läka ihop ordentligt så han kan få sträcka ut på fälten. Tror han längtar efter att få känna vinden i sina öron ;)

Benny och Teal har fått träna däremot och båda sköter sig bra och är riktigt roliga att träna just nu.

Benny apporterar!

Benny apporterar!

Duktiga lilla Teal 6 månader

Duktiga lilla Teal 6 månader

Teal apporterar!

Teal apporterar!

Jag hade turen att kunna vara med på Birgittas ”inför KKL kurs” med Benny då det fanns platser kvar och goaste Peter roddade med luncher och fika etc. Mycket lärorikt! Jag har en duktig hund så jag behöver jobba på min egen timing och att läsa Benny mycket bättre.
Vi har väl inte varit så samspelta på länge så det har väl sin förklaring men nu känns det RIKTIGT bra och RIKTIGT roligt. Nu jäklar :)

Teal är en liten gullplutt att träna. Han är redan strålande duktig på att dra ned näsan i backen och verkligen LETA på närsökssignalen. Han börjar förstå vad fot betyder, han sitter spontant kvar vid min sida om han får en markering så stadga behöver vi inte träna just i dagsläget. Kortare linjetag går också bra och så mycket mer än så tränar vi inte och det är alltid korta korta pass och vi har skojigt ihop. Han är ju bara en liten gullunge än så länge :)

Posted in Allmänt, Bilder, Skvaller, Träning | 1 Comment

Aldrig någonsin…

har träningen med Benny känts så himla bra. Jo, kanske då han var under året precis men sen flög fan liksom i honom och inte en enda apport fick jag i handen. Det var bus med apporten, spring förbi mig i 180 osv. och oerfaren som man är så testade man ALLT. Gräla, klicker, mutor, lock och pock, lek osv men INGENTING hjälpte. Jaja, säger nog vissa och jaja, säger nog vissa andra ;) men någon RIKTIG hjälp, idéer eller tips som funkat har jag faktiskt aldrig lyckats få till. Första hjälpen utryckningen kom med Henrik Vilendal som först på 30 min. lärde min hund att sitta still med en apport i munnen. Själv hade jag inte lyckats med detta (på 1½ år…pinsamt) då han bara föll ihop i en geléklump och bara inte kunde sitta med en dummy i munnen. Självklart förstår man ju att själva apporteringen havererar totalt om man inte har en hund som ens kan sitta still och hålla i något men jag fick inte till det själv. Att han föll ihop var ju ett sätt för honom att komma ur situationen och efter att jag ”bara” ställt kraven att ”det spelar ingen roll vad du gör men du kommer inte ur detta, annat än på det sätt jag vill” och såklart MASSOR av beröm då han gjorde rätt, så funkade det. När Guy sen var här veckan efter så byggde vi vidare och redan efter en halv dag fungerade allt så mycket bättre. Idag känns det som han VET vad som förväntas av honom. Jag VILL inte ha en hund som latjar med kanske skadat vilt på vägen in eller inte håller fast viltet tills jag ber honom släppa. Av det och förvisso andra skäl har jag inte jagat med Benny än. En jakt ska vara etiskt bra. Man går INTE ut på en jakt för att träna eller plocka svamp (om jag inte köpt en träningsjakt själv ;o)
Ofta har skyttarna köpt sig dyra platser och förväntar sig bra apportörer och seriösa förare.
Jag tror och hoppas att vi äntligen befinner oss i den kategorin.

Vi har haft ”turen” att vara med på många a-prov och fotograferat. Vi har haft ”turen” att ha både Birgitta Staflund-Wiberg, Anita Norrblom, Henrik Vilendal och Guy Bennett här som duktiga a-provsinstruktörer och självklart på vägen lärt oss massor. Alla har inte turen att träffa bra instruktörer men det viktigaste är ju trots allt att man gör det man tror på och suger åt sig russinen ;)

Mer och mer börjar jag känna att b-proven verkligen är artificiella. Är det verkligen den avelsutvärdering vi eftersträvar? Man hör ju hur många uttrycker b-proven som ”en tävling”. Vem har sagt till dom att det är en tävling? Ska man tävla ska man nog vara på en lydnadsplan eller liknande där man kan träna inför olika övningar. Vem kan träna övningar inför ett A-prov eller riktig jakt där allt kan hända? Självklart kan man ställa till eventuella scenarion som ”kanske” kan hända på ett a-prov eller en jakt men där går det ju liksom inte att vara förutseende. Så himla mycket mer spännande tycker i alla fall jag. Som Birgitta sa efter RM för några år sedan ”Jaha…där åkte man ut, utan att hunden ens fått en fjäder i munnen”! Så kan det bli!
På ett a-prov gäller det såklart att ha lite tur med fåglarna och såklart att få de svåraste apporterna för att ha chans att vinna och få CACIT el. CK.

Jag tror faktiskt jag gillar den här typen av ”tävling” mycket mer än något annat, så länge den är etiskt riktig och framför allt de skadade fåglarna hämtas så fort det bara går.
På dagens a-prov finns ju alltid ”Picking-Up-hundar” så det känns bra. Ingen fågel behöver ligga kvar i markerna. Kommer i och med det på en händelse då Peter mfl. gick och tog jägarexamen. Där var en fd militant vegan! Han hade tänkt om och insett att det mest naturliga att äta/jaga faktiskt var vilt. Sedan hur lång tid har vi jagat för att få föda?
När blev detta onaturligt för vissa, kan man undra?

En annan sak med B-prov. För vems skull startar vi? När jag frågat och sagt till engelska instruktörer att ”min hund är kinkig på kallvilt” så får man alltid svaret: ”Hmm…whats the problem?”…”WHY does the dog need to take cold game?” och sen måste man förklara att hunden inte får starta på a-prov innan de tagit en etta i NKL på cold game. Att vi måste kvalificera oss till a-prov har de inga problem att förstå men att ta kalla/upptinade fåglar på ett fingerat prov kan de bara inte få in. Inte jag heller!
Jaha, tänker alla…Jill´s hund vill inte ta kallvilt och precis så är fallet och här är vi.
Inget fel på hunden faktiskt utan kanske ´”lite mycket” Engelska (ursprungliga) linjer!?!

Då undrar man som hundförare…NäHä…min hund kommer inte igenom NKL för han vill inte tar kallt/upptinat vilt. Ska jag omplacera, avliva, stoppa honom i garderoben eller satsa på något annat? Lätt val! Nu JÄVLAR! ;o) meeeeen hur fanken tar jag mig förbi den där satans NKL?

Det känns som jag stuckit ut hakan lite ikväll och förmodligen kommer få en massa skit men roligast vore om alla, oavsett intresse kunde diskutera. Oavsett, så länge leve a-proven där det är på riktigt och den egentliga och faktiska avelsutvärderingen borde äga rum.

Må väl och fridens liljor till er alla!
Jill (blanda inte in Peter för han sover sen 3 timmar tillbaka) ;o)

 

Posted in Allmänt, Jakt, Jaktprov, Uncategorized | 4 Comments

Våran finaste…

Hermes fick somna in 2011-09-09 här hemma i trädgården. Det blev ett lugnt och fint avslut. När han på promenaden tidigare den veckan bara la sig vid vägkanten och vi fick hämta honom med bilen så blev det jobbiga beslutet inte lika jobbigt. Han har gjort allt för husse på jakterna, varit världens bästa valpuppfostrare och kompis och det är ju en självklarhet att han inte skulle behöva lida. Saknaden är stor   och vi minns honom med stor glädje

Hermes

Hermes

 

 

Posted in Allmänt, Bilder, Tråkigt, Uncategorized | 4 Comments